Många Emmor blev det! Och så en Lassi.

Emma Samuelsson - härligt kaxig, svordomsosande (det går över med kändisskapet), skrattande och vacker 19-årig värjfäktare, som först gick på offensiven och slog en dubbelt så gammal (fast ung ändå, eftersom Emma är så ung), väldigt rutinerad tjej i åttondelen.

I kvartsfinalen bara en liten stund senare var hon först lika framåt och jämn med den i Kina populära tyska mandarin-talande världsmästaren, tillika världsettan (behöver ju inte vara samma sak), men sedan blev det FÖR hög nivå för en orutinerad. Dock, 10-15 kan hon vara glad för, om än inte nöjd med. Hon verkar oerhört målinriktad och har inte onödig respekt för någon motståndare. Way to go, Emma! I nästa OS ser jag guldet blänka kring hennes hals.

Då ska man komma ihåg att glada debutanten EmmaS - ja, hon tillhör Emma-generationen och man måste därför med efternamnsinitial skilja på henne och silvercyklisten EmmaJ, som heter Johansson och höjdhopperskan EmmaG, som heter Gren och - inte egentligen kvalat in till OS, utan tilldelats ett wild card för sina goda resultat dittills - bra val!!

Till min förvåning tyckte jag det var kul att studera fäktningen och att lista ut vilka regler som gäller. Det gick ju i en hisklig fart. Sist jag såg sporten var OS Mexico 1968 (!). Först till 15 registrerade stötar eller den som leder efter 3 x 3 minuter vinner. Hela kroppen, till och med tummen (som tydligen gamle mästaren Rolf Edling specialiserat sig på att träffa) eller tårna, gäller som träff - om man träffar först eller exakt samtidigt som motståndaren. Var man står på den 14 meter långa pisten med olika linjemarkeringar när domaren ropar "En garde" och "Allez" beror på vad som hände innan matchen avbröts. Vid tydlig poäng blir det vid mittlinjen. Enkelt, eller hur! Fäktning kallas tydligen för ett blixtsnabbt schackparti, träffande!

Silvercyklisten, den från början okissade EmmaJ var ju också en härlig tjej att tuffa runt i långa linjeloppet (över 12 mil, sanslöst, men en vacker tur) och till mångas förvåning stjäla silvret från eliten med skicklighet och lite tur. Alla trodde vi väl i första hand på Ljungskog? Men jag beundrade Saara Mustonen mycket under loppet, hjälpryttaren som höll koll och hämtade vatten och höll på. Det måste ju vara lite splittrande och ryckigt, men ack så viktigt för dom andra. EmmaJ gav också Saara mycket cred i TV-intervjun. Ljungskog höll tydligen tillbaka farten i klungan som hjälp till Emma. Ja, det är inte bara att cykla på, det finns taktiska finter också!

…och så en Lassi!
Sist, men verkligen inte sist, utan först!: Nya, coola, trygga, gladlynte, skönsäkra favoriten Lassi Karonen, roddaren - både i tävlingssmal singelsculler och i kyrkbåt. Väger över 100 kg och är nästan 2 m lång, verkar aldrig bli trött, taktiskt och tjusigt malande med årorna.

När andra tröttnar och faller av runt omkring honom, ökar han roddfrekvensen och röjer inte med en min vad han känner – knäckande! Hans starkaste motståndare blev förunderligt trött sista 50 meterna i sitt heat och kom trea. Jag sa ju det i förra inlägget och han rodde verkligen hem semifinalplatsen – som nummer ett dessutom!! Fantastiskt starkt! Nu ska jag ivrigt se honom ta medalj kl 09:50 på lördag morgon. Hans roddarklubb heter – Brudpiga! I Dalarna förstås.

Efter fäktar-Emma kopplade jag in SVT24, senare även i SVT1, för att se ett för mig nytt ansikte, Gustav Larssons ta silver i herrarnas tempolopp vid kinesiska muren! Han var lycklig som ett barn som får sin önskejulklapp. Roligt att se. Dessutom betydligt piggare än guldmedaljören och bara lite besviken över missat guld direkt efter. Annars, ett ständigt leende. Oj, vad han ska fira och må gott! Jag gläds med honom.

OJ! Vilka härliga OS-deltagare VI har då, när favoriterna från Aten är skadade och ur slag!