Sverige är delat, segregerat i fråga om ålder, könsuppfattning, ursprung (både inom Sverige och utifrån kommande), politiskt, ekonomiskt, kunskapsmässigt, visionärt, historiskt, moraliskt, religiöst etc. Ålderssegregationen är kanske den största boven till dom andra problemen. Vi måste därför skapa mötesplatser mellan alla åldrar.
Varför måste vi vuxna sluta minnas hur det var att vara ung? Vill hjärnan inte tyngas av alla känslostormar vi gick igenom som unga för att vi ska överleva och utvecklas i vår egen ålder? ja, så är det nog. Det är därför vi måste träna vår empati. Brist på empati kan få förfärliga följder.
Den värsta och mest omedelbara följden är att på tok för många ungdomar, omyndiga, ofärdiga, känslo-outvecklade människor ger sig in i / hamnar i / tvingas in i / råkar ut för kriminalitet. Allt grövre sådan. Med alltfler vapen inblandade. Allt mer organiserad sådan. Allt mer fjärran från all sorts tjuvmoral som fanns förr. Det är tragiskt för det gamla rättssamhället Sverige. Hur gick det så illa?
Det finns dom som tror, t.o.m. inom rättssamhället, att högre krav på att unga ska ta av sig yllemössan i klassrummet, att sexistiska tillmälen ska bort, att dom ska sluta messa, tala i eller spela spel på mobiltelefonen eller sitta med fötterna på bordet på lektionerna och dessutom måste stå ut med att få betyg på sina kunskaper då och då är den utlösande faktorn när unga går in i kriminalitet...
Sedan finns det vi som tvärtom tror att avsaknaden sedan många år av dessa krav och ramar för unga som ska välja livsväg med mer respekt för lektionssituationen och sina kamrater som vill koncentrera sig på att lära in, att få jobba med sig själv mot mål och kunskapsbetyg är den stora sabotören mot ungas goda utveckling till civila samhällsmedborgare.
Många generationer unga har sedan 30 år fått sina chanser förödda genom denna enorma slapphet (eller okunskap) från på tok för många vuxna i att vara livsguider för unga, att lyssna på unga och vara vuxna där unga befinner sig.Så funkar det inte i däggdjurens värld! Svanungar uppfostras i tät relation med sina vakande föräldrar. Dessa svanar bor i vår vik och vi följer deras familjeliv varje säsong.
Det rättslösa samhället uppstår med ointresserade, egotrippade eller samhällsomogna föräldrar, en slapp alt. feg lärar/rektorskår, slapp eller övertyngd polismakt med otydliga riktlinjer, slappa/fega grannar och gatuvuxna, förhärligande av våld i medierna, överslätande ursäkter för att undgå bestraffning för ett ociviliserat beteende, särskilt sådant som drabbar medmänniskorna m.m.
Unga, inte psykiskt sjuka, förbrytares angrepp på sina medmänniskor och rättssamhället genom misshandel och våldtäkt av och mord på jämnåriga och åldringar, rån av banker som mandomsprov för att bli accepterade i kriminella gäng med kanske livslånga trauman för dom närvarande, vandalisering av privat och allmän, skattefinansierad egendom skapar otrivsel, ilska, oro, otrygghet för oss andra som skapar distans till förövarna.
Dom som med mer eller mindre möda vandrar sin skötsamma, ungdomliga väg in i vuxenlivet eller har kämpat i sina liv för att bli äldre och få en trivsam pensionärstillvaro drabbas. Här uppstår segregationen och rop på hårdare tag.
Men deras angrepp fungerar i själva verket som en bumerang i nacken på dom själva!! Deras egen framtid blir måltavlan. Det är ju dessa unga som ska bygga samhället. Det är dom som ska se till att samhället med deras medmänniskor, barn och barnbarn får en bättre framtid. Eller har vuxenvärlden missat att berätta om meningen med livet för dom unga?
Nu vill jag att du klickar på länken här och läser min liberala kompis Johan Ingerös glödande inlägg om hur "rättssamhället" är i gungning.
Inlägg
