Alliansen & fp må ha tystat en kritiker, men skapade många

Folkpartiet petar nu Camilla Lindberg ur justitieutskottet!

Ni vet, hon som var den enda nej-röstaren i Riksdagen, när regeringen försökte pressa igenom massavlyssningslagen, även kallad FRA-lagen. Efter Camillas nej, vaknade några andra fp-kvinnor till sans och uttalade sig skeptiskt till lagen. Det borde dom ha gjort FÖRE omröstningen. Och centerns Federley ska vi inte tala om!

Camilla flyttas till Riksdagens kulturutskott, men det har man försökt undanhålla medierna. Från kulturutskottet lär inte hennes eventuella synpunkter på den omskrivna FRA-lagen höras. Alliansen och fp må ha tystat en kritiker, men istället har man väckt kritik hos många utanför sina egna ranker. Men då måste man ut i bloggosfären, och det kanske bara är partisekreterarna som gör?

Om inte fp själva tog iniativet till denna rockad för att tysta den största och öppnaste kritikern till m-Reinfeldts oförankrade utspel precis när Riksdagen skulle semesterstänga, så tror jag att resten av Alliansen - läs moderaterna - tvingade fram det. Detta dels som bestraffning partipreventivt, dels för att bli av med ett de-facto-problem: en självständigt tänkande och agerande allianspolitiker i beslutande position. Believe me, I've been there myself.

Jur.kand. Johan Pehrson ska ju nu bli rättspolitisk talesman för fp igen.

Johan var redan tränad och framförd som borgerlig justitieminister, när han kort före valet 2006 hade den dåliga smaken att begå en trafikförseelse (körde mot rött), bötade 1200 kr och förlorade körkortet i 2 månader och medierna snokade upp att han i sin närhet hade någon svartekonomisk aktivitet.

Blåst på konfekten, kan man gott säga! Han satt ju jämt i TV-sofforna mot s-justitieministern Thomas Bodström och utstrålade ministerpondus. Så oerhört snopet.

Så vad kom först egentligen? Camillas petning eller Johans längtan tillbaka till justitieutskottet?

Politik, som jag har 11 års erfarenhet av, varav 4 på heltid i oppositionsledande roll för fp i en kommun i Stockholms län, är inte förutsägbar, men ändå ruggigt traditionell i rollspel, hierarkiskt bestraffningssystem och regler för "licking-up" hos rätt människor, om du ska ha en chans till politisk karriär.

Då spelar partifärg ingen som helst roll. Giljotinen är lika skarp, blå som röd.